Det är bråttom, fan du måste skjuta mig!

Helt galen blir jag. Skriker rakt ut. Hur fan kan skiten sälja? Det här har jag väntat på. På att bli så förbannad så jag äntligen kan skriva igen. Har varit snäll i flera veckor nu. Total skrivkramp. Jag vill inte haka upp mig, men snälla, Mange Schmidt. Ny singel, nytt prat. Den här gången har den 30-åriga servitören blivit gangster. Nu måste han gömma sig säger han. Det tycker jag låter som en alldeles utmärkt idé. Lås in den jäveln i Säters källare, mura igen alla fönster och dörrar. Ge han en tändare, ett stearinljus med brinntid på en halvtimme, en hängsnara och en revolver. Sen sätter vi på hans egen musik i högtalarna. Jag sätter 100 spänn på att han är död innan första låten är slut. Då måste han vara medveten om hur kass den är. Och den tanken ska han få dö med.

Jag är inte psykopat, jag gör världen en tjänst. Jag ska hedras. Upp med en staty av mig på alla torg. Kalla mig superhjälte. En dag ska världen förstå att det är jag som har rätt.

Ärligt talat, vem fan bryr sig. Jag vill bara ha bort dem jäveln från jordens yta. Fan vad arg jag blir. Jag får rädda världen en annan dag. Jag är hungrig och måste äta innan fotbollen börjar.

Nu ska jag försöka dränka mig i en kaffekopp. På återseende.